Matstyling förr och nu.

Ett intresse jag har är kokboksletande på Myrorna och Skärholmes loppmarknad. Mitt senaste fynd var en konstig mixbok med gamla recept från tidigt 1900-tal och kändisars bästa bjudmat 1970-1979. Monica Zetterlund öppnar starkt med en sambalgryta där huvudingrediensen är falukorv. Det var tydligen annorlunda 1970. Saker man lär sig i boken är att thailändsk mat betydde curry på sjuttiotalet. Och att en ägghalva gärna används som garnityr. Överlag är all mat väldigt ful. Alltså, det ser inte så gott ut. Jag träffade en bekant för någon vecka sen som höll på att laga och fota om recept till nån klassisk kokbok. Uppdatera bilderna alltså. Kort skärpedjup ville de ha. Förut såg det ut såhär i kokböcker. En klassisk slottsstek med tillbehör bara. I Jens Linders långkokbok ser en stek inte ut så. Jag ska fixa en scan sen så får ni se. Det är annorlunda. Jag vet inte riktigt vad jag gillar bäst. Känns det liksom riktigare och mer hederligt bara för att det ser lite fulare ut? För jag tror att mat jag lagar ser mer ut som nåt man fotar med kort skärdedjup. Även om jag lagar volauvent med svampstuvning eller en helt vanlig ål aladåb. Vilket jag inte ska ljuga om att jag någonsin lagat visserligen. Men vad är den största skillnaden på själva utseendet undrar jag lite. För att bilder ser annorlunda ut är ju inte jättekonstigt. En sak som gör skillnad är väl tillgång på festliga grönsaker att garnera med. Det verkar inte ha funnits något festligare än ärter, gurka och om man hade tur en tomat att piffa upp det med. Det här med örtkryddor ser inte ut att ha varit en stor grej inom matstyling i de böcker jag läser iallafall. Det tål kanske att undersökas. Man får återkomma till det helt enkelt.